Bereden väg för Herran Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp. Han kommer, han som fjärran var sedd av fädrens hopp. Rättfärdighetens förste, av Davids hus den störste. Välsignad vare han som kom i Herrens namn. Guds folk, för dig han träder, en evig konung opp. Strö palmer, bred ut kläder, sjung ditt uppfyllda hopp. Guds löften äro sanna, nu ropa: Hosianna! Välsignad vare han som kom i Herrens namn. Gör dina portar vida för Herrens härlighet. Se, folken kring dig bida att nå din salighet. Kring jordens länder alla skall denna lovsång skalla: Välsignad vare han som kom i Herrens namn. Dagen är kommen Dagen är kommen! Kärlek triumferar. Kristus är född åt oss i Betlehem, hälsad av änglar, väntad av all världen. 3x ǁ:O kom, låt oss tillbedja, :ǁ vår Herre och Gud. Gud av Gud Fader, ljus av ljusens källa, Människosonen av Maria född. Så Gud sin kärlek för all världen visar. 3x ǁ: O kom, låt oss tillbedja, :ǁ vår Herre och Gud. Ó, vzhlížejme vzhůru k andělskému kůru, co troubí co zpívá své Gloria. ǁ: Pán kázal jíti za hvězdou, co svítí. Tak spějme přes ty pláně tam ku nebeské bráně, kde bdí nad synkem Páně Maria. :ǁ God morgon mitt herrskap God morgon mitt herrskap, här kommer lussebrud, hon kommer till eder med stor ära, med gåvor så rara och klädd i vitan skrud. Hon tycker sig vara ett ljusets sändebud för julen, för julen den kära. Vak upp ur morgonblunden och äten och må väl, det fröjdar Lucia av hjärtat. Hon önskar eder alla så fröjdefull en jul. Från olyckor alla bevare eder Gud! Lucia lyser julen in med ära. Klang, min vackra bjällra Klang, min vackra bjällra i den sena kväll! Spring, min raska fåle över mo och fjäll! Hemåt ila vi med vindens snabba fart, där så vila vi i mjuka armar snart, och vår lycka ingen må förtycka. Alla kvällens norrsken flämta där i skyn, alla sälla minnen skymta för min syn. Klang, min vackra bjällra i den sena kväll! Spring, min raska fåle över mo och fjäll! Hemåt ila vi med vindens snabba fart, där så vila vi i mjuka armar snart, och vår lycka ingen må förtycka. Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro! Spring, min raska fåle över fjäll och mo! Första morgonstrålen randas i vårt hem, alla skogar småle och vi le åt dem. Om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa! Syns ett ljus ej glimma i den mörka däld? Är det hemmets skimmer eller stjärnans eld? Klang, min vackra bjällra, glatt i kvällens ro! Spring, min raska fåle över fjäll och mo! Första morgonstrålen randas i vårt hem, alla skogar småle och vi le åt dem. Om vi stjälpa, det kan ingen hjälpa! Ljuset i advent (Låt det brinna) När mörker och kyla ligger kring vårt hus då vill vi vänta på julen kring ett levande ljus. Låt det brinna, låt det brinna, ljuset som du tänt! Låt det brinna, låt det brinna, ljuset i advent! Vår tro är en krubba och ett nyfött barn. Vårt hopp är en låga på en veke av garn. Låt det brinna… Det största är kärleken i evig tid och finns det ljus, finns det värme, finns det kärlek och frid. Låt det brinna… När juldagsmorgon glimmar När juldagsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå. ǁ: Guds Son i nattens timmar där vilar uppå strå. :ǁ Välkommen hit till jorden i signad juletid! ǁ: Du är vår konung vorden som ger oss ljus och frid. :ǁ Till dig vårt lov vi höjer, du barn i krubban där, ǁ: och våra knän vi böjer för dig, o Jesus kär. :ǁ Nu är det jul igen ǁ: Nu är det jul igen och nu är det jul igen och julen varar än till påska. :ǁ ǁ: Det var inte sant, nej det var inte sant, för där emellan kommer fasta. :ǁ ǁ: Anders Petters stuga står i ljusan låga, alla ljusen brinner oppsan! :ǁ ǁ: Hej hoppsan i galoppsan, alla ljusen brinner oppsan! :ǁ Sankta Lucia Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förlät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia. Natten var stor och stum. Nu, hör, det svingar i alla tysta rum, sus som av vingar. Se, på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår, Sankta Lucia, Sankta Lucia. Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar. Så hon ett underbart ord till oss talar. Dagen skall åter gry, stiga ur rosig sky, Sankta Lucia, Sankta Lucia. Staffan var en stalledräng Staffan var en stalledräng, vi tackom nu så gärna, han vattnar sin fålar fem, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än, stjärnorna på himmelen de blänka. Hastigt lägges sadeln på, vi tackom nu så gärna, innan solen månd uppgå, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än… Bästa fålen apelgrå, vi tackom nu så gärna, den rider Staffan själv uppå, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än… Innan någon vaknat har, vi tackom nu så gärna, framme han vid skogen var, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än… I den fula ulvens spår, vi tackom nu så gärna, raskt och oförskräckt han går, allt för den ljusa stjärna. Ingen dager synes än…